Av Emily Pearl Kingsley, översatt av: Monika Johansson-Juntti
När man ska ha barn, är det som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper en massa resehandböcker och gör underbara planer; Colosseum, Michelangelo, lutande tornet i Pisa, Gondolerna i Venedig. Du lär dig konversera på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd och otålig förväntan, kommer så slutligen dagen D. Du packar dina väskor och reser iväg. Åtskilliga timmar senare, landar planet. Flygvärdinnan kommer och säger, ”Välkommen till Holland”.
”Holland!” halvropar du. ”Vad menar du med Holland?” Jag har beställt en resa till Italien! Jag ska vara i Italien! Hela mitt liv har jag drömt om att resa till Italien!
Men det har blivit en förväxling i flygrutten. De har landat i Holland och där måste du stanna. En viktig sak att komma ihåg är att de inte har tagit dig till en hemsk, vidrig oanständig plats, full av farsot, svält och sjukdom. Nej, det är bara en annorlunda plats. Så du måste gå och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du möter en helt ny grupp av människor som du aldrig har mött tidigare.
Det är som sagt en annorlunda plats. Det är en långsammare takt här än i Italien, mindre glamoröst. Men efter att ha varit där ett tag och när du har hämtat andan och sett dig omkring så börjar du lägga märke till att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner och Holland har t.o.m. Rembrant.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien, och de skryter om hur underbar deras tid i Italien har varit. Och då och då säger du kanske till dig själv ”Ja, det var dit jag skulle. Det var det jag hade planerat.”
Men om du ödslar ditt liv med att sörja över det faktum att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av, det riktigt speciella, verkligt underbara med Holland.