Jag heter Kim Boström och bor i Ljungskile. Jag tog studenten i juni 2011. Då ville jag börja jobba någonstans men i Uddevalla kommun erbjuder dom bara dagcenter för oss som har Downs syndrom. När jag gick i skolan fick vi praktisera på tre olika dagcenter, men jag kände att det var inget för mig så det vill jag inte göra.
Jag ville gärna jobba på McDonalds så pappa ringde åt mig och frågade om det fanns något jobb där. Tobias Carlberg som är chef på McDonalds restaurangen på Torp, här i Uddevalla, sa att det skulle nog gå bra. Han sa också: – Det är viktigt att se möjligheterna och inte hindren.
Den 27 september 2011 började jag på McDonalds. Jag jobbar där tisdagar och torsdagar mellan 09.20 – 13.30. Där fick jag en handledare som heter Malin och hon hjälper mig och visar mig hur jag ska göra. Jag har olika arbetsuppgifter, till exempel vika Happy-Meal kartongerna och lägga i leksaker, bära ut tomkartonger och skräp till återvinningen, diska brickorna i diskmaskinen och ställa dom på vagnen och köra ut dom till kassorna. Sedan har jag rast också och då får jag äta hamburgare, läsa tidningen och snacka med personalen.
Jag tycker det är roligast med H-M kartongerna och återvinningen.
Malin säger att det går bra för mig men ibland är jag lite busig och lite vild och då måste jag lugna ner mig lite. Det är bra att jag tränar mig på att jobba för då blir jag bättre på det.
Nyligen har jag också börjat på ICA här i Ljungskile. Det är på fredagar och då är det Bengt från arbetsförmedlingen som är min handledare. Han är SIUS – handledare och jobbar med att hjälpa oss som har ett funktionshinder att hitta ett eget jobb. Jag har bara varit där två gånger så det får jag berätta mer om någon annan gång.
Här kan du läsa ett längre reportage om mig och min väg till en meningsfull sysselsättning: Om man inte vill skala potatis. Skrivet av Jessica Roos Rahmquist.