Media har makt och med makt följer ett stort ansvar. Vi vill stödja medierna i att kunna ta ansvar genom samverkan och förmedling av kunskap.
En person med diagnosen Downs syndrom är först och främst en individ med unika kvaliteter och med samma grundläggande behov som alla andra människor: att bli älskad, att klara av, att få ge, att höra till.
Personer med Downs syndrom bör porträtteras i media
- med respekt för sin person
- i sådan omfattning att allmänheten ser personen mer än Downs syndrom
- i sådan omfattning att allmänheten får en nyanserad uppfattning om vad Downs syndrom kan innebära
- på ett sätt som främjar delaktighet i samhället
Rätt terminologi
Vilka ord man som journalist använder påverkar samhällets syn på personer med Downs sydndrom. Det är viktigt att man som skrivande person är medveten om språkets makt.
Hur gör man för att låta en person med Downs syndrom komma till tals?
Ibland kan man föra vanliga samtal och diskussioner, ibland behövs tecken eller annan AKK (Alternativ Kompletterande Kommunikation) ibland behövs att man talar med ett enklare språk, kortare ord, kortare meningar, ibland behövs att man låter personen få längre tid på sig att svara.
Ibland kan personen behöva få visa på andra sätt, kanske få stöd i kommunikationen av en närstående eller kanske behöver få frågorna i förväg för att kunna förbereda sig.
Om du inte är säker på hur en person kommunicerar bäst, går det alltid bra att fråga. Kontakta personen eller någon i dennes närhet som kan tala om vad som fungerar bäst för just den personen.
Vi rekommenderar att ta del av Funktionsrätt Sveriges plattform för mediepolitik
Här får du några generella råd och tips från Stefan Johansson, Ideolog och forskare om kognitiv tillgänglighet:
Undvik öppna och övergripande frågor
T ex ”Vad ska vi tänka på när vi bygger en ny webbplats?”. Det är en öppen fråga och en öppen fråga leder oftast inte till en flod av svar. Man får fråga på ett annat sätt och istället bygga upp en bild av vad som ska göras.
Istället för övergripande frågor – ställ enklare och mer konkreta frågor om någonting som du sedan kan dra slutsatser om något mer komplicerat. Om du t ex vill veta om en person använder Internet kan ”Internet” vara för övergripande. Fråga då istället om personen till exempel använder Facebook, SVT Play, Youtube eller e-post. Blir det ja på någon av de frågorna så kan du dra slutsatsen att personen använder internet.
Undvik personliga frågor
”Tycker du att det är svårt att…?” Det är en personlig fråga och det kan vara svårt att erkänna för sig själv och för andra att man har svårt för något. Då är det mycket bättre att fråga typ ”Det här är vår produkt, vad tror du att andra personer tycker är svårt med den?” Då går man från att ”ha problem” till att ”vara expert”. Det som personer då säger är i regel sådant de själva tycker är svårt men det blir lättare att tala om det om det inte blir personligt.
Bjud på egna exempel
Det finns många som har problem med korttidsminne, tidshantering t ex. Då kan du som intervjuar ge exempel på knep du själv har för att komma ihåg saker och kanske berätta någon incident då du glömt något, missat ett möte eller då andra påpekat att du glömmer saker. Då blir det lättare att sedan börja ställa frågor till dem du intervjuar, typ: ”Det kanske är nån av er som också glömmer saker ibland?” Då brukar det bli en bra diskussion…
Tid – en avgörande faktor
Vi som frågar förväntar oss ofta svar på direkten. Vill man ha bra svar kanske man måste inse att folk kan behöva tid på sig att fundera på vad de egentligen tycker och tänker. Det kan ibland finnas en lång startsträcka innan man kan säga något viktigt. Det kan till exempel krävas att man behöver träffas flera gånger över en längre tid för att bygga ett förtroende och en förståelse för kommunikationen er emellan.
Så om man bara frågar på rätt sätt så ger man personen en bättre chans att säga något viktigt och intressant.
Lycka till!