Inkludering i USA

Emelia och skolans talpedagog Lauren Anzalone, M.A.CCC-SLP, Speech-Lanuage Pathologist

Emelia och talpedagogen Lauren Anzalone, M.A.CCC-SLP, Speech-Language Pathologist

Intervju med Peter och Elisa Holmertz som flyttat med sina barn från Sverige till USA, om hur den amerikanska skolan fungerar för elever med Downs syndrom.

  • Varför flyttade ni till USA?

Vi flyttade till USA av flera anledningar men en viktig faktor var Emelias utbildnings-och utvecklingsbehov. Vi visste att vi skulle få fler alternativ för Emelia, både på kort och lång sikt. Vi tycker även att den amerikanska kulturen är öppen och har en bra inställning till människor som är lite annorlunda.

  • Hur valde ni en skola i Texas?

Först så ringde eller mailade vi till medlemmar i skolstyrelser, lärare, föräldrar och DSACT (Down Syndrome Association for Central Texas) för att få rekommendationer. Vi tittade på skoldistrikt i en radie av 65-70 km (som Stor- Stockholm). I USA hittar man sin skola först och sedan sin bostad, inom det skoldistrikt som man har identifierat.

  • Vilken typ av stöd är tillgängligt för Emelia i skolan?

Alla resurser tillhandahålls som har identifierats i det årliga mötet för utvärdering av hennes utbildning. Denna process inleddes av skolan när vi kom för 3 1/2 år sedan. Alla terapeuter och lärare (logoped, arbetsterapeut, sjukgymnast, kurator, specialpedagog) inklusive rektorn intervjuade oss om vår syn på Emelia’s utveckling, våra mål för henne, vilket stöd hon haft tidigare i Sverige, etc. Därefter gjorde de var och en en individuell bedömning av Emelia för att avgöra vad de tyckte att hennes behov var, och sedan rekommenderade de en plan och bad om vår syn på den. Denna procedur upprepas minst en gång per år.

Enligt lag MÅSTE skolan i USA erbjuda alla de resurser som krävs för hennes akademiska utveckling. Till exempel, när vi först flyttade från Sverige till Texas, så fick Emelia talterapi under skoldagen 3 ggr / vecka, nu är det 2 gånger i veckan, men nu har hon också fått en apparat som ger henne stöd för talet. En stor skillnad vi upplever från Sverige är att här i USA så har skolan personal på heltid som har formell utbildning inom specialpedagogik och språkterapi etc. I Sverige var detta inte självklart och kvaliten på personalens kunskap och därmed förmåga var mycket ojämn. De som hade formell utbildning i Sverige fungerade ofta som överbokade och ambulerande rådgivare och jobbade inte själva dagligen med barnen. Vi hade svårt att känna tillit till det svenska systemet som känns mer inriktat på budgetfrågor än att skapa en riktigt bra skola för ett barn med särskilda gehov.

  • Vilka är de viktigaste reglerna och bestämmelserna för barn med särskilda behov?

Wikipedia är en bra resurs med en sammanfattning av lagen Individuals with Diasbilities Education Act. Men vår egen praktiska sammanfattning är följande: En federal lag finns som varje stat måste hålla sig till, men de får göra begränsade anpassningar. Den största skillnaden som vi ser det, är att skolsystemet hålls ansvarigt här i USA till skillnad mot i Sverige. En gång om året (oftare om det behövs) hålls ett möte med föräldrar och lärare för att sätta upp konkreta utbildnings-, akademiska och utvecklingsmål. Varje betygsperiod (4 gånger per år) får vi en statusrapport. Återigen, målen är konkreta och mätbara. Lagstiftningen runt funktionshinder växte fram ur medborgarrättsrörelsen, så det har varit en naturlig utveckling.

  • Hur ser en typisk dag ut?

I USA byter alla elever klassrum och klasskamrater för varje lektion och kommer därför i kontakt med många fler barn och lärare. Emelias schema i år för 4: e klass är följande:

0745-0800 – Samling (alla elever träffas i gymnastiksalen för morgon-meddelanden)
0800-0900 – Skriva (liten klass, 2-5 elever med specialpedagogisk lärare)
0900-1000 – Läsning (liten klass)
1000-1045 – Naturvetenskap (inkluderad i vanlig stor klass)
1050-1135 – Lunch / rast (inkluderad)
1140-1230 – Konst / Musik (stor klass)
1245-1345 – Matematik (liten klass)
1345-1430 – Samhällskunskap / Geografi (stor klass)
1430-1445 – Avslutning / Städa (stor klass)
tisdag – arbetsterapi, tisdag / torsdag – talträning, torsdag – bibliotek

  • Vad är det bästa med er skola?

Emelia accepteras av sina kamrater och måste följa samma sociala normer som alla andra, men hennes kursplan är anpassad efter henne. Hon är bara ett av många barn på skolan, det vill säga att hon deltar i alla aktiviteter, utflykter, vetenskaps-utställningar, idrottsdagar, går på fester osv. Barn (pojkar och flickor) som ser henne på gatan eller i skolan eller ute och handlar säger hej till henne med ett leende. Trevligt!

  • Är det något som kan förbättras?

Inkluderingen kan / bör drivas hårdare, dvs inkludering i klassrummet för kärnämnena också.

  • Hur säkras att skolan lever upp till sina åtaganden?

Generellt utvärderas amerikanska skolor kontinuerligt efter resultat på standardprov som alla elever skriver. Detta är i enlighet med den omstridda “No Child Left Behind” modellen som har gjort skolor överdrivet fokuserade på att lära ut hur man skriver proven för bästa resultat. De skolor som inte uppfyller minimimålen stängs ned och eleverna flyttas till andra skolor. Om specialundervisningen inte fungerar har man som privatperson möjlighet att stämma skolan och utkräva skadestånd, om den inte lever upp till de lagar som garanterar en god kvalitet.

  • Hur vill ni sammanfatta era erfarenheter av skolan i USA? 

– Det förväntas att ett barn med särskilda behov skall gå i den lokala skolan. Det skulle vara märkligt att inte göra det.
– Specialundervisning tas på allvar och personal med formell universitetsutbildning finns för att tillgodose de pedagogiska behoven hos elever med särskilda behov.
– Akademiska och utvecklings-mål är mätbara med en tydlig process för att nå målen.
– Föräldrar kan vara föräldrar och lärare kan vara lärare. Föräldrar kan lita på skolsystemet och behöver inte ständigt vara beredda att argumentera för barnets utbildning.
– Starka kopplingar finns mellan skolan och Special Olympics från 8 års ålder. Kul!
– Fritidsaktiviteter efter skolan och sommarläger är integrerade med skolan och stöder fullt ut deltagande av barn med särskilda behov.

Dessutom kan sägas att även andra verksamheter som inte är kopplade till skolan har en hög acceptans för barn med särskilda behov, dvs det är aldrig ett problem.

Elisa och Peter Holmertz intervjuades av Lotta Larsson i januari 2011

  • Svenska Downföreningen | Linnégatan 75, 114 60 Stockholm| Telefon: 08-730 48 25 | E-post: info@svenskadownforeningen.se | Bankgiro: 5423-7342 | Plusgiro: 13 595-4 | Organisations.nr: 802411-5761

  • Följ oss:

  • Senaste nytt

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial