Förskolebesök 2010

En förmiddag på förskolan Wilmeralda
På förskolan Wilmeralda på Södermalm i Stockholm går Ella, 5 år, och Ylva, 3 år, som båda har Downs syndrom. Under en intensiv förmiddag följer jag deras förehavanden och pratar med deras resurspersoner, Johanna och Nathalie, samt med Lena som är avdelningsansvarig förskollärare på Ellas avdelning.

Ella

Ella

Snölek
När vi kommer till förskolan är leken ute på gården redan i full gång. Orsaken till allas entusiasm är all snö som fallit under natten. Pulkor i massor åker fram och barnen turas om att dra varandra längs gården. Min dotter Ella säger åt Ylva att sätta sig i pulkan och kör därefter runt Ylva en stund. Sedan vill Ella att Ylva ska dra henne. Ylvas resursperson, Nathalie, hejar på när Ylva tar i och lyckas dra Ella framåt flera meter. Både Ylva och Nathalie spricker upp i ett lyckligt leende. ”Förra vintern ville hon inte ens ta i snöret och nu drar hon Ella hur lätt som helst”, säger Nathalie.

Ylva

Ylva

Anpassad inomhusmiljö
Efter en timmes lek i snön på gården går vi in och har samling på Ellas avdelning. Johanna, som är Ellas resursperson, och ytterligare en pedagog berättar att idag har barnen ”aktiva val”. Alla barn får välja mellan 3 stationer och pedagogerna går igenom vad man kan göra på varje station. Idag får Ella välja först och hon har tydligen redan innan bestämt sig för hon väljer direkt klädkammaren där barnen får klä ut sig och leka rollekar. Johanna sitter bredvid Ella och tecknar samtidigt som hon talar till alla barn. Ibland berättar Johanna all information en gång till för Ella om hon märker att det behövs.

Ella tecknar "blå"

Ella tecknar "blå"

Inomhusmiljön är i mångt och mycket en teckenspråkig miljö. Överallt på väggarna finns tecken som stöd, förutom en plansch som visar handalfabetet finns tecken till alla bokstäver, siffror och färger. Även en veckotavla med olika färger för varje dag finns uppsatt. Varje eftermiddag sätts bilder upp på vad Ella gjort under dagen, dels för att visa oss föräldrar och dels för att hon bättre ska kunna återberätta vad hon gjort.

Träning hela dagen
Johanna säger att de jobbat mycket med Ellas självständighet, att hon ska klara av t ex av- och påklädning, sitta still i ringen, turtagning, social träning m m och där har hon lärt sig otroligt mycket av att se hur de andra barnen gör. Hon alternerar också mellan flera grupper beroende på aktivitet och sammanhang så att hon inte alltid t ex ska känna sig minst. Johanna tycker att Ella tar mer plats i gruppen med lite yngre barn. Hon leker oftast bäst i den gruppen och mår bra av att få känna sig stor, säger Johanna. Däremot får hon en väldigt stor push och stimulans med de största barnen och lär sig mycket av att försöka hinna med i deras tempo.

Pedagogerna försöker se till så att Ella får ”rätt” utmaningar. ”Hur avgör ni det då?” undrar jag för mig själv men när jag under dagen ser hur naturligt Ella är med i allt och rör sig mellan alla konstellationer slutar jag att oroas över det. Visserligen är Johanna med nästan överallt och rycker in och tolkar ibland om de övriga barnen inte förstår vad Ella säger men leken, matsituationen, samlingen, toabesök mm flyter på oväntat bra och jag upplever faktiskt att Ella inte behöver nämnvärt mer stöd eller tillsägelser än något annat barn i dessa situationer.

Johanna tycker att Ella är med bra vid inomhuslek. Utomhus är det svårare att få med Ella i leken och framförallt att få henne att stanna kvar i lekarna. Det är stora ytor och Ella hänger inte alltid med i svängarna men pedagogerna är medvetna om detta och går in och stödjer Ella när det behövs.

Det som vi föräldrar skulle kalla träning genomsyrar verksamheten hela tiden och ständigt med stödtecknandet som röd tråd. Ella tränar verkligen hela dagen och jag börjar nu förstå varför hon så ofta somnar före sin lillasyster på kvällarna.

Ylva och Nathalie

Ylva och Nathalie

Självklart för alla att hjälpa och visa Ylva
Ylva är snart 4 år och går på en annan avdelning på Wilmeralda. Även om Ylva ännu inte alltid är så intresserad av att leka med de andra barnen så försöker de få med henne i lekarna. De flesta barn tecknar mycket till Ylva och det är självklart för dem att hjälpa och visa henne i lekarna och aktiviteterna. Övriga pedagoger på avdelningen har hela tiden varit positiva och de försöker ordna det så att Ylva är med så mycket som möjligt i den ordinarie verksamheten så att inte Ylva och Nathalie bara blir en egen enhet. Det är bara Nathalie i arbetslaget som varit på teckenkurser men övrig personal är nyfikna på tecken och försöker snappa upp så mycket som möjligt när Nathalie tecknar med Ylva. ”Jag har haft ett stort stöd i Johanna som ju redan fanns på förskolan när jag började”, säger Nathalie. Jag visste ingenting om att vara resurs till ett barn med Downs syndrom så att ha Johanna och Ella här har varit oerhört värdefullt för mig.

Både Ella och Ylva har dagböcker som går mellan hemmet och förskolan. I praktiken skriver förskolan i dagboken under veckorna och föräldrarna på helger och lov.

Med i ett resursnätverk
Johanna och Nathalie ingår i varsitt nätverk med andra resurspersoner. De träffas ofta tillsammans med sina respektive barn på dagtid, antingen på varandras förskolor, i parker eller på museer. Ibland ses resurserna själva på kvällstid. Det är bra för både oss vuxna och för barnen att träffas, säger Nathalie. ”Jag har det så bra man kan ha det som resurs här”, tycker Nathalie, men det är flera av de andra resurserna i nätverket som på olika sätt upplever svårigheter på sina förskolor, främst att de inte känner sig delaktiga i arbetslaget. Nathalie kan gärna tänka sig att dela med sig av sina erfarenheter till andra resurser och förskolor och även till föräldrar.

Alla barnen tecknar
Innan lunch är det ytterligare en samling för Ellas grupp där barnen får berätta om sina aktiva val. Idag passar man dessutom på att öva lite på sångerna inför det stundande Luciafirandet. Det är verkligen fascinerande att se alla barn teckna till julsångerna. Ella och Frank framför en sång solo och det går jättebra. Jag tänker att jag verkligen inte får missa årets Luciatåg!

Ella och Frank övar på "Lusselelle"

Ella och Frank övar på "Lusselelle"

Jobba istället för vila
Medan de andra barnen i Ellas ålder har vila och lyssnar på en saga har Ella och Johanna sin dagliga ”jobbarstund”. Förut var den förlagd till förmiddagarna men det innebar att Ella missade mycket tid med den övriga barngruppen och hon var ofta tvungen att avsluta pågående lek och aktiviteter i förtid för att gå iväg med Johanna. Detta upplägg känns klart bättre och vi slipper alla uppbrott, säger Johanna. Jobbarstunden består idag av att träna på att känna igen korta och långa ord och att väcka Ellas intresse för läsning. ”Vi jobbar också med siffror och att lära sig komma ihåg saker i en följd t ex genom komma ihåg-lekar som memory. Men ibland läser vi också böcker med teckenstöd”, säger Johanna.

Ella och Johanna har "jobbarstund"

Ella och Johanna har "jobbarstund"

”Det är ju så enkelt att jobba med olikheter i förskolan!”
På småbarnsvilan hinner jag få en kort pratstund med Lena, som är förskollärare och verksamhetsansvarig på Ellas avdelning. ”Det är viktigt att lära barnen att alla barn är olika men lika mycket värda. Det är ju så enkelt att arbeta med dessa saker på en förskola!” säger Lena. ”Det finns ju fler barn här med särskilda behov, inte bara Ella. Ett barn på förskolan har t ex en försenad språkutveckling och det barnets föräldrar var jätteglada att det fanns så mycket teckenstöd i förskolemiljön.”, fortsätter Lena.

Jag minns att Lena var så positiv inför att Ella skulle börja 2007 och frågar henne nu varför det var så. ”Jag var nyfiken på att ha Ella här och jag hade blivit arg och förnärmad om ni hade valt en annan förskola till Ella eftersom ni redan haft flera tidigare barn här hos oss”, ler Lena. ”Maria och Jocke har nog spelat in också”, säger Lena. Maria är pedagog på en annan avdelning och är mamma till Jocke, 19 år, med Downs syndrom. Jocke har aldrig gått på Wilmeralda men han har genom åren ofta vistats i miljön. ”Det har nog banat väg för hur vi alla uppfattar barn med funktionsnedsättning här, tror Lena. Hon tycker att framförallt de äldre pedagogerna har fått en mer avslappnad attityd. Själv minns jag som Ellas pappa så starkt när Jocke hörde att Ella hade börjat på förskolan och att han ville komma och hälsa på lilla Ella. Han tog henne i hand och satt med henne när hon lekte. Bara sådär.

Ella och Ylva har fått pedagogerna att bli mer tålmodiga
”Vi har alla här fått träna oss på att vänta in Ella och Ylva, både i leken och i kommunikationen, och utmaningen för arbetslaget på vår avdelning har varit kring Ellas språkutveckling”, säger Lena. Både hon och Johanna har gått flera teckenkurser.” Det har känts som ett viktigt led för att förstå Ella för det kan ibland vara svårt att förstå Ellas behov och vilka krav vi kan ställa på henne”, förklarar hon. Alla bollar frågor med alla i arbetslaget, även Johanna. ”Vi tyckte det var viktigt att Johanna redan från början var en i arbetslaget precis som övriga pedagoger”, betonar Lena. Idag är Johanna visserligen ”Ellas pedagog” men känner alla barn lika bra som de andra och det skapar en trygghet för alla på avdelningen.

Övriga föräldrar har hela tiden varit positiva, i alla fall har ingen sagt något negativt. Det brev vi föräldrar skrev till alla andra föräldrar när Ella började används fortfarande när nya familjer börjar. ”Att få läsa om Ella gör att många föräldrar blir nyfikna och ställer frågor de annars kanske inte skulle ställt”, menar Lena.

Lena svarar på frågor mitt bland sovande barn

Lena svarar på frågor mitt bland sovande barn

När Ella började på förskolan för snart 4 år sedan var hon det första barnet med en intellektuell funktionsnedsättning på Wilmeralda. ”Trots att jag jobbat 23 år inom förskolan är Ella det första barn med en intellektuell funktionsnedsättning jag haft i en barngrupp, är inte det konstigt?” tycker Lena. Idag finns två barn med Downs syndrom på förskolan och ytterligare två barn står i kön för att få en plats, så Wilmeralda är på god väg att profilera sig som en förskola med kompetens kring barn med funktionsnedsättning/språkstörning. Lena tycker det är jättekul och att det varit spännande att följa Ella. ”Nu hoppas jag att fler barn med Downs syndrom börjar nästa höst när Ella börjar skolan.”, avslutar Lena. Det ser onekligen ut att bli så!

Skrivet av Stefan Fagerström, november 2010

Föräldrar och förskolor är välkomna att kontakta förskolan Wilmeralda och pedagogerna Lena Kardebo, Johanna Green samt Nathalie Östnäs som alla nås via telefon: 08-668 91 25

Teckenspråkig miljö på förskolan Wilmeralda

Teckenspråkig miljö på förskolan Wilmeralda

  • Svenska Downföreningen | Linnégatan 75, 114 60 Stockholm| Telefon: 08-730 48 25 | E-post: info@svenskadownforeningen.se | Bankgiro: 5423-7342 | Plusgiro: 13 595-4 | Organisations.nr: 802411-5761

  • Följ oss:

  • Senaste nytt

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial